Lucka 24: En av de finaste gåvorna

”Jag tar ansvar för mina känslor, så tar du ansvar för dina”. Det var så han sa, mannen som nu är min käraste och partner, när han gav mig, Sara, en av de finaste gåvorna – och mest utmanande – jag fått genom livet.

Fram till den punkten hade jag huvudsakligen dansat genom livet som följare till (min tolkning av) andras känslor, behov och önskemål. Med mig i modersmjölk och kulturella normer från barnsben har jag principen om att ge av sig själv till andra, en princip jag fortfarande håller högt. Men mixad med mitt starka behov av andras bekräftelse och upplevelsen av att vara godkänd och tillhörig, blev den en giftig cocktail som frätande öppnade en veritabel existentiell avgrund under mig när jag gjorde någon besviken (även om det så bara var i mitt huvud jag svek dem). Cocktailen spillde över i en konflikträdsla, där ”konflikt” i mitt huvud (och hjärta) ofta blev till något så banalt som skilda önskemål.

Efter att han sa de där utmanande, men också befriande, förlösande orden började jag öva på att föra i min livsdans. Till en början, och fortfarande ganska ofta, på skakiga ben. Men långsamt blir de allt stadigare.

Som förare, i livets dans såväl som i den ”vanliga” dansen, är man på ett sätt ännu följare. Man lyssnar in musiken och låter den föra. Musiken som jag nu blir allt bättre på att höra och lyssna in är mina behov, önskningar, känslor och värderingar. Som ju omfattar principen om att ge av sig själv till andra. Men nu på ett sätt som balanserar med det jag behöver och orkar med.

I Brené Browns beskrivning av Tillitens anatomi är gränssättning första punkten. Du respekterar mina gränser, och du frågar om du är osäker på vad som går för sig och inte. Du är beredd att säga nej. Mitt tillägg är: och jag är beredd att ta emot ditt nej utan att värdera eller döma, vare sig dig eller mig. Och livet har visat sig bli allt lättare i takt med att jag tränar min – kärleksfulla och av medkänsla färgade – gränssättningsmuskel allt starkare.

Dagens luckpaket är julklappen om en sund ansvarsfördelning av känslor och behov mellan dig och människorna i din omvärld. Reflektera gärna över mina ord och över vilka tankar de väcker hos dig. ”Tydlighet är snällhet” brukar en kär vän till mig framhålla. Och vad passar då bättre en julafton än att ta en mental pepparkaka och känna snällheten i en tydlighet som grundar sig i en sund ansvarsfördelning breda ut sig?

Om du, som jag, känner dig som nybörjarförare i livsdansen till musiken av dina känslor, behov och önskningar: börja med små grundsteg. Det krävs mod, energi och ett bestämt engagemang för att bemästra det här. Det är läskigt. Men det är viktigt.

En riktigt god jul önskar vi, Helena och Sara, er alla! Tack för att ni hängt med oss i denna adventskalender för ett helhetligt och helande handlande – en hel hand! I morgon summerar och stänger vi dörren för det här året.